I miljonprogrammet ryms flera hemligheter. De handlar om flexibilitet, nytänkande och kvalitet. Alltså aspekter som drunknat i den stigmatisering som dominerat dess existens sedan allra första början. För så var det. Redan innan husen var färdiga hade de hunnit möta förödande kritik från både media och allmänhet.

– I grund och botten handlar nog det mesta om att dåtidens bostadsbyggande inte hann hänga med i samhällets svängar. Den kritik som miljonprogrammet fick utstå då, som det lider av än idag, var i många fall alldeles för hård. De i vissa fall tveksamma argument som framfördes slog sönder hela bostadspolitiken och bostadsbyggandet. Viktig kunskap kring kvalitet flexibilitet, långsiktighet och höga sociala ambitioner bara försvann. Lägenheterna gjordes flexibla för att kunna anpassas till nya behov, kraven på utomhusmiljön var höga och materialen anpassades utefter hur länge de skulle hålla. Idag sätter man in marmor i köken, ett material som kan hålla i 50 år, medan trapphusen målas med färg som flagnar efter fem år, säger Erik Stenberg, projektledare för Grön BoStad Stockholm.

 

Detta är ett utdrag ur en längre artikel på Hållbar Stad. Hela texten hittar Du via länken nedan.